20110110

Planen var att rida den längre rundan som jag ridit med den balanserade piloten förut i veckan. Men när jag kravlat mig upp och tagit mig så långt som till parkeringen så var där några personer som lastade in saker i sin bil. Fimpen såg dem, varpå han funderade några sekunder innan han blev jätterädd och var tvungen att galoppera bort från faran. Min tolkning av händelsen är att han har för mycket energi efter att han kommit från "militärskolan". Så när han sedan sett hur Nevada blir rädd för olika saker har han fått för sig att det är ok att reagera på vissa saker. Men hur som helst kände jag att i och med att det blåste plus att han stack för att några höll på vid sin bil så ville jag inte rida den längre sträckan. Detta i och med att vi färdas via den stora vägen en bit där, vilket kan leda till en olycka om han får för sig att reagera på något när vi är där.

Därför fick jag hålla mig på de lokala vägarna, med lite sämre underlag. Det plogades strax innan nyår, sedan dess har det snöat en del. Efter att det snöat har det töat, vilket gör det snön tung och hal. Gropar efter att människor och djur tidigare gått i snön har smält i botten för att sedan frysa igen, vilket gör det gropigt under den hala och tunga snön. Där det varit lite mindre snö har vi kunnat trava, annars har vi skrittat. Vi varvade skritt och trav genom hela rundan. Den var lite drygt 7 km lång och tog 1 timme och 10 minuter att rida.

Vid en plats längs med vägen där det ligger fält på båda sidor om vägen hade smältvattnet runnit från det ena fältet till det andra, vilket resulterade till att det smält under den hårdpackade snön, med rännilar av vatten som rann över den del av vägen som var blottad. Ja, detta var ju min bild av underlaget. Fimpens bild av det vet jag inte riktigt vad den var, men den var långt mer spektakulär. Han ville inte gå över. När jag var påstridig ville han först ändå inte, till sist tog han mod till sig och kastade sig ut, tog vägen över snövallen i kanten och fortsatte i galopp en bit till. Jag höll in honom, klappade om honom och vände sedan tillbaka. Från andra sidan var det ännu mer skräckingivande! Till sist får jag över honom, berömde återigen mycket. När vi gick över tredje gången kastade han sig fortfarande men kändes mycket lugnare. Klappade om honom även då.

Lite lätt svettig på bogen, men var inte alls andfådd efteråt. Nu blir det en vilodag. En kortare tur på onsdag är planen. På torsdag är det lektion på schemat. Blir intressant!