Idag var vi ute på en lite längre sväng med Den Balanserade Piloten och Nevada. Nevada har en historia av att vara lite rädd av sig. Överallt gömmer sig hästätande tigrar och andra hemska monster som helst av allt önskar sig en McNevada till mellanmål. Det gör att han helt plötsligt tvärvänder på en femöring varpå han antingen stannar eller fortsätter åt andra hållet. Det är ännu en anledning till att den mer balanserade piloten är just mer balanserad. Träning! Nåväl, under hösten och vintern när Fimpen varit iväg på militärskolan har det hela förändrats. Nevada har blivit mer stabil och inte allt lika hispig som han kunde vara förut. De har ju då ridit själva, utan sällskap.
Så idag så red vi tillsammans för första gången sedan Fimpen kom hem igen. Och det var genast mycket värre. Nevada hispar upp sig för något. Fimpen som gått hur stabilt som helst förstår direkt vad det är frågan om: LIVSFARA!!. Så han blir ju lika rädd som Nevada. Efter att vi gått ihop en ridtur hittar även Fimpen saker att bli livrädd för igen. Men jag är lite hård, tvingar förbi honom, ibland tvingar jag honom att gå tillbaka för att titta närmare på det livsfarliga.
Men, bortsett från den detaljen så gick det väldigt bra idag. Vi var ute i två timmar och tio minuter. På den tiden red vi ungefär 1,4 mil. Varvade skritt och trav på plogade, hårdpackade grusvägar. På en sträcka så turades vi om att rida om varandra i trav, väldigt bra träning. Båda hästarna tyckte att det var otroligt roligt, de låg på ordentligt. Efter att vi kommit ut på den trafikerade grusvägen igen då vi fortsatte trava där låg Fimpen på ordentligt, han trivdes inte med att Nevada låg i täten. Riktigt roligt att se att han tände till, det har vi varit oroade över förut. Just det att han inte visat någon gnista, vinnarskalle. Men den verkar finnas där!
En annan intressant sak vi noterade var hur olika hästarna går. På en sträcka red vi där det var plogat men sedan kommit en decimeter orörd snö. När vi red tillbaka samma väg såg vi direkt skillnad på Fimpens och Nevadas spår. Nevada lyfter mer på fötterna, hans ben verkar han dessutom föra lite mer runt innan han sätter ner dem i marken. Vi såg att när spåret började komma nära nesättningsplatsen så kom märkena "utifrån" så att säga. Fimpen å sin sida hade hela raka spår i snön, dock lyftes inte hovarna ur snön helst mellan stegen. Intressant att se!
Nu blir det lite lugnt några dagar, men på lördag är det dags igen. En längre sväng igen om vi har tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar